Tårar

Satt precis och kollade runt lite på Facebook och en vän hade länkat till en artikel som handlade om en pojke med canser som väntade på döden.
Hans önskan var att få dö sovandes, hemma i sin säng, i lugn och ro. Han hade planerat hela sin begravning, vad han skulle ha på sig och vilka saker han skulle ha med sig i kistan.
Han pratade om att han skulle träffa sin bror, som dog som i spädbarnsdöd, och att de skulle spela fotboll på de stora gröna ängarna i himlen.
För mig är det ofattbart att en pojke på 15 år kan ha den sinnesnärvaro att kunna planera detta. Blir det en del av vardagen? Som att planera en födelsedag? Kan inte förstå det! Det är stort gjort!
Jag tror aldrig att jag har fällt så många tårar över att ha läst en artikel innan!
Detta fick mig verkligen att tänka!
Uppskatta allt i din omgivning, en dag kan det vara borta!

Hur kan livet vara såhär orättvist? Denna människan hade aldrig gjort någon illa. Även om ingen förtjänar det som denna killen har varit med om, så måste det väl finnas någon som förtjänar detta mer än ett oskyldigt barn?!

Läs artikeln och skänk en tanke till denna pojk och hans familj!

Här är artikeln!